Fiji, Wayalailai

Reefsnorkling


ReefShark



Dorm.





Suntset in Fiji

Nathan och "Mowgli" som vi har med oss hem

Hundvalparna, odjuren?!

BULA!

Vi maste bara medela att trots smhis vader dar dom utlavade regn och aska pa fiji har vi haft stralande sol, 30-40 grader och 11 underbara dagar i paradiset.

De flesta stannade pa varje o tva dagar , men vi var trogna Wayalailaiturister som stannade i hela 11 dagar. Vi har lart kanna personalen, bybefolkningen med varldens basta och sotaste ungar, varav en ar adopterad av oss, han heter Nathan och ligger nu i Sofias ryggsack och sover.

Vi har aven lart oss Fijanska och insett att dom ar ett riktigt segt folk som gar efter sin "Fiji-time" och inte har koll pa varken tid eller dag, vilket vi ocksa snabbt foll in i.

-Ar det mandag idag?

-Jag vet inte, det var ju torsdag nar vi kom

-Jag har ingen aning, det kanske ar sondag?!

-Vad ar klockan?

-Jag vet inte ...men vi at ju frukost kl sju..sa klockan kanske ar 9?

-ah, men vi vet ju nar dom trummar for lunch, da ar den typ 12 (fijitime)

En tripp upp till "berget" pa Waya hann vi med, Johan och Malins vita converse var helt korda da vi gick i gegga och leriga vagar. Dock kunde vi plocka mango direkt fran marken och det var Malin och Johans intresse hela vagen ner till byn igen. En oslagbar utsikt var beloningen efter en timmas vandring som Fijibon sa skulle ta 10-15 minuter. Utsikt mot CastAway on dar filmen spelades in coh de ovriga fijioarna.

En bedrift som vi lyckats med ar att vi har snorklat med ReefSharks. 1,5-2 m langa och 5,6 stycken som cirkulerade runt oss. Bravo till oss som ger oss ut pa aventyr pa andra sidan jorden.

Vi har smeknamn pa alla i personalen och har under varan tid lart oss att lokalisera vilka som ar ihop med vilka och vilka som ar basta vanner. Vi har smeknamn pa alla bergshundar och ja, vi har fordrivit tid.

En natt vaknar vi alla i rummet (ca 20 pers) av ett forskrackligt ljud som kom in ifran varat dorm. Ingen vagade resa sig upp eller kika vad det var som gjorde detta skrikande ljud. Efter 10 minuter av tinnitusskrik far Johan nog, tyar fram ficklampan, folk gommer sig bakom kuddarna och vagar kanppt kolla. Johan lyser med ficklampan och man hor ett

-aaaaaaaaaaaaaaw
-Its two small puppies!

Vi , 20 vuxna manniskor, hade legar och fasat for att kolla vad det var for odjur och sa ligger tva sma hundvalpar och gnyr pa golvet haha. Dock hade ingen hjarta att slanga ut dom sa dom fick ligga kvar hela natten och lugnade ner sig efter att mamman kom och gav dom lite mjolk.

Tiden ar tyvarr slut, Sydney vantar imorgon och vi lovar att bli lite battre med bloggen! Vi har trots allt bott pa Loston